Vildsvinet tillhör klövviltet och Àr en urgammal viltart i Sverige. Den hade sin storhetstid under stenÄldern. Vildsvinet var helt utrotat pÄ 1700-talet och Äterinfördes i hÀgn pÄ 1940-talet. Genom rymningar finns det nu Äter i vilt tillstÄnd i landets södra och mellersta delar. NittonhundraÄttioÄtta bestÀmde Sveriges riksdag att vildsvinet skulle ingÄ i den svenska faunan.
Vildsvinet Àr ett motstÄndskraftigt djur men mycket skyggt och vaksamt med ett utprÀglat bra luktsinne och kan kÀnna lukten av en mÀnniska pÄ nÀra 1 kilometers hÄll om vinden ligger rÀtt. Det har ganska dÄlig syn, dock inte sÄ dÄlig som mÄnga tror, dÀremot mycket god hörsel. Det nÄr en kroppslÀngd av 110-180 cm och har en boghöjd pÄ upp till 90 cm. En stor galt kan vÀga upp till 250 kg och den har lÄnga, vassa betar som kan bli upp emot 25 cm lÄnga. PÀlsen Àr brunsvart och raggig, men varje pÀlsstrÄ har en ljus spets vilket gör att den ser grÄ ut. Kroppen Àr kraftig, huvudet stort och benen förhÄllandevis korta och smala. Vildsvinet har mycket snabb reaktionsförmÄga och kan snabbt komma upp till en hastighet av 50 kilometer i timmen. Parningstiden pÄgÄr frÄn oktober till januari och suggan Àr drÀktig i knappt 4 mÄnader. Suggan kan fÄ kultingar nÀr som helst under Äret, men vanligast Àr att hon föder sina 5-10 kultingar under vÄren och försommaren. Suggan bygger skyddande bo för sina kultingar som lÀtt kÀnns igen pÄ den randiga pÀlsen som efter nÄgra mÄnader blir enfÀrgad brun. Vildsvinen Àter det mesta och Ästadkommer ofta svÄra skador pÄ jordbruksgrödor som t.ex. potatis, men Àr dÀremot nyttiga som markberedare i skogen. De luckrar upp marken genom sitt bökande efter rötter och ollon. Frukt, sÀd, larver, fÄgelÀgg och allehanda smÄdjur ingÄr i dieten. Skadade eller skrÀmda vildsvin kan vara aggressiva, men för det mesta hÄller de sig i skymundan. Ett vildsvin kan bli upp till 10 Är gammalt. Galtarna lever oftast ensamma, medan suggorna och ungdjuren gÄr i flock. PÄ Eriksberg har vi en sommarstam pÄ ca 250 djur.
